Milen

Det funka, det funka!!!


Efter jobbet igår hade jag bestämt mig sen innan för att springa en tur på skutberget. Hade satsat på att springa 7,5km men mitt i korsningen tog jag ett blixtbeslut och svängde vänster= 10km.


Iförd löpartights och kompressionsstrumpor för hålla vader och hälsenor varma så sprang jag på. Och det verkar som min voltarenkur har gjort susen. Inga smärtor alls, behövde inte stanna en enda gång för att stretcha. Dock så kände jag att jag hade hälsenor, dem talade om att de fanns men mest som ett obehag i skorna lite då och då. 10km avledse i ett behagligt tempo och landade på 52:27min, vilket är helt godkänt med tanke på att det var första milsrundan sen jag vet inte när. Något som där emot gjorde ont var mina ljumskar. Dem bet ifrån sista kilometern ganska rejält och det var då jag började bli trött. Men lite värme och vila där så ska nog 15km kunna avklaras om knappt en månad utan problem.

Veckan som gick

Jag är lite kär i tanken av att ha fasta rutiner. Att alltid gå till jobbet samma tid, komma hem samma tid, kliva upp ur sängen samma tid osv. Det har inte riktigt funkat så i mitt liv. Jag har haft en mängd jobb som gör att det är rena lotteriet när klockan ska ringa.

Jag har heller aldrig varit personen som gillat att träna på morgonen. Jag är morgontrött, inte på dåligt humör, utan vara trött. Sover gärna till 10:00 varje dag. Min träningskompis däremot, älskar att träna på morgonen. Jag har motvilligt följt med till morgonpassen ibland som startar 07:30. Förstår inte hur vissa är superfräscha och sminkade vid den tiden PÅ GYMMET!! Själv har jag knappt fått upp ögonen när jag trillar in genom dörren. Och efter träningspassen hävdar min kompis att man får så mycket energi av morgonträning. Själv så blir jag tröttare än jag va innan jag gick upp ur sängen. Jag hävdar starkt att det är en vanesak och min kropp har alltid fått träna till sena kvällar. Under ett par år i mina tonår var jag sällan hemma från träning före 23:30.

Men det har blivit lite ändring på det. Jag har insett att jag inte har använt mitt gymkort sen maj typ. Och kvällarna hinner jag aldrig till gymmet eller har sällan energi över efter jobbet till att träna när jag slutat, plus att jag alltid är vrålhungrig när jag stämplar ut kl 20:00. Förra veckan kom jag dock på att bara för man tränar på morgonen så måste man ju inte gå upp 07:00 för att göra det. Jag börjar ju inte jobba förrän 12:00. Plötsligt händer det. Två gånger förra veckan var jag på gymmet före jobbet, men första gången starta jag 09:30 och andra gången 09:00. Jag hann dessutom äta frukost hemma före. Träning en timme, hem och duscha, äta lite till och sen iväg till jobbet. Och plötsligt så förstod jag vad min kompis menar med att man får energi. Pigg, på gott humör och dessutom hunnit få betydligt mer träningsmängd än vad jag haft innan. Jag har hittat mitt koncept!!

Vad det beträffar rullskidåkningen så var jag ute på en test runda i onsdags. Tog bilen till Klarälvsbanan och rullade iväg. Shit va svårt det var och vad klen jag var i min högerfot. En gammal fotledskada som inte har fått tillbaka full styrka. Men det blev totalt 10kms åkning som tog 50minuter. Nöjd med det, mycket stakning blev det. Får nog öva lite mer innan diagonalåkningen blir okej. Behöver träna balans och styrka i fotleder. Så här nästan en vecka efter så har jag fortfarande träningsvärk i ljumskarna och insida lår.

Idag blir det en löptur efter jobbet, får se om min voltarenkur har gett något resultat på mina hälsenor.

Nya älsklingar

Här är dem, mina nya fartvidunder. Ska tillbringa många mil på dessa under hösten!

Ont? Lösning!

Jag började klura lite igår kväll. På varför jag har ont i hälsenorna. Efter ett par dagar med voltaren så har jag fortfarande känningar i hälsenorna när jag stretchar. Det är framför allt högerfoten som gör ont. Det har gett mig mycket huvudbry, jag brukar veta varför jag har ont i min kropp ganska väl, men nu har jag klurat fram och tillbaka sen jag började löpträna. Igår trillade poletten ner lite grann.

Tog fram min bok "Idrottskador- förebygga,behandla,rehabilitera". Ingen bok en normal Svensson oftast har hemma men eftersom jag är lite nördig och dessutom läst lite "kroppslatin" så äger jag en. Efter lite bläddrande så uppenbarade sig det hela: Tendinos- kroniskt smärttillstånd i senan. I Achillessenan eller hälsenan som det heter på svenska. Drabbar framför allt människor med pronationsfötter. Pollet nr 1: en gammal fotledskada i högerfoten har gjort att jag börjat pronera mer på höger fot men endast svagt på vänster. Det förklarar varför jag har mer ont i högerfoten. Pollet nr 2: smärtstadium nr 3= smärta under aktivitet så plågsam att det hindrar utövaren från normal träning Stadium 4: kroniska smärtor som kvarstår under vila, check, that me!. Ja, ont under tiden, ont efter, ont även med medicinering.
Lösning: Inflammation, behöver behandlas med ordentlig antiflamatorisk kur, inköp av pronationssulor vore nog inte dumt och slutligen stretching efter behandlad inflammation och styrketräning för att stärka senorna. Det syns en tydlig muskelskillnad mellan mina fötter, mindre muskel på den mer smärtande foten, äver rörelsemönstret vid tåhäv är markant olika.

Sagt och gjort, jag gick till gymmet i morse, de ni!! 08:15 uppstigning utan att vara trött dessutom. Frukost, sen iväg. 30min crosstrainer och 20min mage/rygg träning följt av 10min stretching. Sjukt nöjd efteråt. Så nöjd att jag innan jobbet dessutom gick och investerade i ett par rullskidor, Vasaloppet here I come. Och du brorsan, jag väntar på dig i mål!!
1månad till Lindingöloppet!

Agda 90?!

Jag känner mig som en gammal tant i mina leder just nu.

Har tränat tre pass löpning på 5km vardera nu. Första passet gick ju hur bra som helst. Kände lite träningsvärk i låren. Sen sprang jag igår efter jobbet 5km slingan på skutberget. Efter 2,5km stelade musklerna till i panik och undrade säkert vad jag höll på med. Två löprundor på mindre än en vecka. Fick gå ett par steg och stretcha lite för att kunna ta mig runt. Jävlar vad de bet i muskler och leder. Idag har hälsenorna varit stela och senorna i låren ömma. Där fick jag för mirakelstrumpor.
Men jag var inte sämre än att jag tog med löparkläderna till jobbet och sprang hem. Ömmade lite i början, sen lite mer, sen ännu mer och till sist skitmycket. Nu går jag som en svankande kossa här hemma. Och är glad om jag kan cykla till jobbet imorn. Är så illa tvungen när jag lånat ut bilen hela helgen till en söt vän.

Nya kompisar!

Jag har skaffat nya kompisar, dem är vita och fina. Dem kramas med mina ben och jag tror stenhårt på dem. Det senaste året har kompressionstrumpor exploderat i löparspåret. Inte dem beiga stödstrumpor du köper på apoteket utan en sportig variant som klämmer åt runt hälsenan och en bit upp på vaden.

Har länge haft problem med mina hälsenor i mitt liv, i 10års åldern drog jag på mig hälseneinflammation i båda fötterna samtidigt. Inte jättetrevligt, 6veckor på kryckor och mycket tålamod så började det att släppa. Jag springer inte jättelånga sträckor när jag tränar, det blir max 7km oftast. Och i slutet på dessa rundor har alltid hälar eller nedre delen av vaderna alltid berättat att de finns. Och jag springer mycket på asfalt, troligtvis för att jag är för lat för att första ta mig 5km till ett löparspår.

Men nu väntar 15km löpning i lidingöloppet på asfalt. Har klurat länge på det och också försökt motivera mig till att löpträna. Så fick jag en hemsidetips av min kompis, till en sportbutik i England. Rena paradiset!! Så nu sitter jag 1400kr fattigare med 8 träningsplagg rikare! Bland annat ett par kompressionstrumpor som jag tog ut på en testrunda i fredags. Rundan var visserligen bara 4km lång eftersom sist jag faktiskt löptränade på riktigt så hade snön precis börjat släppa. Men jäklar vad bra det gick, andningen kom snabbt och jag fick inte ont i vaderna alls. Jag har knapp någon träningsvärk alls i vaderna. Däremot är låren en aning stela men inte värre än att jag kan stå ut.

Snart ska jag nog ta mig en ny runda i mina fantastiska strumpor.