Vi är redo för lopp!
Belöningen för mödan
Och självklart ett sedvanligt diplom06:15 var det uppstigning och påtagning av dagens noga utvalda outfit. Sen blev det frukost på hotellet. Mumsigt men det blev inga konstigheter. Man vågar ju inte äventyra sin mage en dag som denna. Var en hel del cykelklädda människor i frukostmatsalen. En del såg nervösa ut men jag och M var coollugna.
Avresa mot Motala från Linköping blev 07:15. R fixade lastning av cyklar och körde stabilt hela vägen. Var riktigt lyxigt att ha sitt eget serviceteam med på resan.
På plats i Motala monterade vi cyklarna och tog med oss allt vi behövde för dagen. Promenad till start, toabesök och en liten väntan på start. 08:48 rullade vi iväg i startgrupp 25 och började vår resa. Första biten fram till depån i Borghamn, som låg efter 3mils cyklande, var i stort sett bara landsväg. Sidvinden störde lite men vi hade bra fart på cyklarna och temperaturen var alldeles lagom. Skönt med långärmad tröja när fartvinden kylde, men i depåerna värmde solen ordentligt. I Borghamn var de skönt att få i sig en vetebulle, lite kaffe och en halv banan.
Efter Borghamn fick man sig en liten chock, en brant uppförsbacke som stegrade sig upp likt en trappa. Lite oväntat. Blev lite tungt då det visade sig att min växel för de stora dreven hade fastnat och jag fick stå upp och trampa hela vägen. Belöningen var dock värd kämpandet, helt fantastiskt utsikt över Vättern hela vägen till andra sidan sjön. Vackert! Och sen en härlig nedförsbacke som gick bland lummiga lövträd. Lite roligare än en spikrak landsväg. Efter nedförsbacken stod serviceteamet R och väntade vid vattendepån i Hästholmen. En kort paus på några minuter och sen iväg igen.
Efter Hästholmen var det åter landsväg i massor, blev en del biltrafik också men de flesta tog väldigt bra hänsyn till oss cyklister. Efter att ha trampat på en hel del kom vi fram till depån Vida Vättern. Då hade vi cyklat 6,5mil och började närma oss halva vägen. Fram hit hade vi hållt ett lagom tempo och avhandlat allt från cykeltips, sommarplaner, relationslivet och döpt M cykel. Dock hade vi inte tid med att hälla vatten på den eller spränga någon champagne men den blev ändå tilldelad namnet Chiquita. I depån tog jag och stoppa i mig en ny vetebulle, drack en massa vatten och energidryck och åt en energikaka.
Från Vida Vättern gick vägen genom smala landsvägar som slingrade sig genom lövskog med små hus längs vägen, fin natur och bra asfalt. Vi började få upp farten och halvvägs till Rök så cyklade jag ifrån M när jag fick en bra rygg att följa. Medvind i ryggen gjorde också att det lättade lite då man började känna att man hållt på ett tag nu. När vi kom fram till depån i Rök var jag tok kissnödig, tur det inte var någon kö. Jag hann med ett besök i servicetältet som fixade min krånglande växel och fick påfyllning av energidryck. Där tryckte jag också i mig min andra och sista energikaka. Nu hade vi bara 4,3mil kvar till målet och låg 5min före drömtiden 6timmar. R peppade upp oss och vi började satsa mot 6timmarsgränsen. Det var fortsatt medvind och vi satte fart på cyklarna igen.
Sista depån låg i Skänninge 2,1mil bort. Rätt länge så låg vi på rad och trampade jag och M men i en skarp vänsterkurva körde jag om henne och trampade i förväg. Det rullade på riktigt fort till Skänninge och när vi kom dit var vi fulla av energi och motivation för att hinna innan 6timmarsgränsen. R peppade upp oss ytterligare och skyndade på oss när vi slängde av oss en del kläder för sista etappen.
Så fort vi kommit ut från skolgården där Skänningedepån låg slog motvinden till och det blev tungt, riktigt tungt. Motvinden var rejäl och man fick verkligen kämpa för att ta sig framåt. Där någonstans började jag inse att vi inte skulle hinna inom 6timmar som var drömmen. När 1milsmarkeringen kvar till mål kom tittade jag på klockan och insåg att jag nu hade 20minuter på mig att cykla i motvind för att hinna i mål i tid. Jag hade en liten krampvarning i mitt ena lår. I huvudet började jag ge upp men kände samtidigt att om jag har försökt de senaste 4milen att cykla ikapp tiden så kan jag ju inte sluta nu.
Sista milen kändes som en evighet. Man cyklade och cyklad och cyklade men de kändes som att de dröjde hur lång tid som helst innan man nådde Motala. De sista två milen hade jag haft rejält ont i nacken och axlarna. De var rejält trötta efter att ha hängt på ett styre i 15mil. Så skönt de kändes när man till slut såg målet. Väldigt stor glädje strömmade inom mig när jag rullade över mållinjen. Och bättre blev det när jag fick reda på att jag hade cyklat in på 5:59:30 och klarat 6timmarsgränsen. Jag hann inte mer än komma i mål och ställa ifrån mig cykeln innan jag såg M komma rullandes efter målgång och vi kramade om varandra och var hur nöjda som helst med oss själva.
Efter målgång åt vi, letade oss fram till skolan där vi fick duschat och sedan rattade R bilen säkert hem till Karlstad.
De kändes så gött att ha gjort det här. Nu har vi gjort halva halvklassikern. Om en knapp månad är det dags för Vansbrosimmet så det är bara att slänga sig i bassängen och börja simträna.
