Två dagar efter

För er som tränar, ni känner till "två dagar efter" uttrycket! Då man inte riktigt vet ut eller in, man vet inte riktigt om man vill stå, sitta eller ligga. För att inget av det är egentligen tillräckligt uthärdligt. Att bara tanken på att gå på toaletten får en att kallsvettas, och man känner hellre för att hoppa ut genom fönstret än att  ta trapporna ner. Den typen av träningsvärk kommer efter två dagar, och stannar oftast en stund. Jag är inte där än!! Inte än...!

1½ dygn har gått sen jag sprang Lidingöloppet. 1½ dygn sen jag fullbordade min halvklassiker. Och jag är NÖJD!! Riktigt jävla nöjd!! Jag är halvvägs igenom något som jag drömt om att göra i väldigt många år. Det känns konstigt att säga att jag är nöjd, men det är jag faktiskt. En sällsynt känsla, jag är aldrig nöjd i stort sett, vill alltid mer, längre,bättre, snabbare, snyggare..you name it! Men den där känslan av att vara nöjd. den kommer nog kanske en gång på 10år. Senast var nog 10 år sen. När jag stod på en prispall i Finland och hade tagit NMguld i rodd. Då var jag nöjd! Och det är jag nu med!

Gårdagen då, hur var den. Den började 06:45 hemma i lägenheten i Stockholm, frukost, kläder och sen iväg. Jag var trött, hade inte sovit så bra under natten och vaknat tidigt. Tunnelbaneturen till Ropsten gick bra, vi tog två vändor i spärren först dock. Bättre det än att åka fel kanske. Sen blev det buss till Lidingövallen, nummerlappar, toa, banan, vatten och inlämning av väska. Klockan var bara nio men det var varmt, inga moln, knallblå himmel och sol! Promenaden bort till starten var fin, nytt toabesök, av med överdragskläder, fram med mp3n, lite uppvärmning och sen helt plötsligt utan förvarning..PANG!!!

Jävlar, där gick starten! Det var mycket folk, ganska trångt och det gick långsamt. I mina tidigare lopp har det varit tjurrusning i början men här joggade alla lite lätt framåt. Jag och M sprang och pratade om det ena och det andra. Vi lärde oss bland annat att Lindingö tydligen har en skidbacke! de ni!:) Efter 5km kom första vätskekontrollen, tog två klunkar vatten och sen vidare. Efter ett litet tag sa jag till M att det gick för sakta och att jag tänkte dra upp tempot. Jag stoppade in mp3n i öronen och ökade takten. Framför mig sprang en kille i röd löpartröja som höll bra tempo. Tog rygg på honom, vi låg i vänsterfilen (dvs omkörningsfil eller"springa-väldigt-fort-filen) länge. Det var trångt, vägen var förvånansvärt smal med tanke på hur mycket människor det är som ställer upp i loppet. Vid 11,2km kom nästa vätskekontroll, då blev det två klunkar energidryck i stället. Skönt att få något i halsen, "vi" hade hållt ett rätt högt tempo i 5km men min draghjälp började bli trött tror jag, det gick lite långsammare nu.
Strax efter kontrollen började det bli backigt, folk började gå men jag sa till mig själv att jag skulle springa mig igenom loppet. Efter en dryg kilometer till så sa jag tack för draghjälpen och sprang förbi den rödklädde killen. Och helt plötsligt så var jag i botten på en rejäl uppförsbacke! I stort sett alla gick, några få sprang. Jag körde ner blicken i backen och bet ihop. Någon härligt pensionär ropade efter mig "fan va stark du är", det hjälper när mjölksyran gör livet surt!
2km kvar till mål, nu började mina fötter säga ifrån, dem som gjort att jag inte kunnat träna mer än 4löppass innan tävlingsloppet. Inte värre än att det gick att fortsätta springa som tur va. 1km kvar, skönt "nu lyssnar du på två låtar i mp3n, sen är du i mål" sa jag till mig själv. Första låten var Fascination med Alphabeat, ironic!! Hepp där låg en kille bredvid spåret på bår, såg inte jättepigg ut. Längre fram en kurva. Nästa låt: Shout- Lulu and the luvvers. Genom kurvan, en kort raksträcka, ny kurva och så blev de ljust, skogen försvann och en grön äng med ett stort vitt tält med texten MÅL på bredde ut sig. Oj, där kände jag efter, på riktigt! Jag var riktigt trött i lårmusklerna. Tiden: 1:25:17. Fan va skönt!! Bra tid. Sen blev det en smärre picnic i raketfart. På 5minuter hann jag få i mig 1mugg vatten, 1 halv flaska powerade, en halv banan, en vetebulle, 1 mugg blåbärssoppa och slutligen landande jag på en ledig gräsplätt men den andra halvan powerade och en mugg kaffe sittandes och stretcha. Jag var FÄRDIG!! Halvklassisk och härligt trött med solen i ögonen!! Bättre än så blir det inte en dag i september.
M kom in i mål 8minuter efter mig, också NÖJD!

Imorgon är det "två dagar efter", jag är inte där än men det ska bli både skräckinjagande och intressant att vakna i morgon.

FÄRDIG!

Jag är halvklassisk! Målgången på Lidingöloppet är avklarad. Gick som en dans.

En dag kvar

Om lite drygt 24 timmar går startskottet för Lidingöloppet 15km. Då ska vi påbörja sista delen av vår halvklassiker. Det var lite drygt ett år sen vi bestämde oss för att ge oss ut på detta äventyr. Roligt har vi haft och massor med nya upplevelser i natur och om oss själva har vi samlat på oss längs vägen. Jag ser inte Lindingöloppet som slutet på något utan slutet på början av den riktiga klassikern som vi ska ge oss i kast med nästa år. Detta år har vi bara värmt upp.

Vi åker upp till Stockholm i eftermiddag för att sova gott i natt hemma hos V. Hon har så snällt lånat ut sin lägenhet till oss då hon inte var hemma själv. Tack kära pärlan!! Imorn bitti blir det nog ganska tidigt uppstigning för att ta tunnelbanan till Ropsten vid åtta tiden. Starten sker 10:20 men vi ska hitta dit och hämta nummerlappar senast 45min innan start.

Löpningen då, nja det känns sådär faktiskt. Har haft problem med mina fötter i stort sett sen jag började löpträna. Men de senaste veckorna har det nog artat sig i inflammation i båda fötterna. Inte har det blivit bättre av att man jobbar på betonggolv hela dagarna och vissa dagar i veckan bor i ett par truckskor. Mycket voltaren har det blivit och igår kväll badade jag i tigerbalsam för att försöka få bort smärtorna så mcket som möjligt tills imorn. Det är ju inte värre än att jag får gå igenom loppet, men det tar emot att inte göra det på riktigt. Ett löparlopp ska man ju ändå springa i.
Denna veckan har mest bestått i vila. Var i lördags det senaste var ett rullskidepass på schemat. Då blev det 13km ungefär tror jag. Sen har jag hållt mig stilla, igår cyklade jag till jobbet i halv storm för att jag inte orkade hålla mig längre.

Men imorn får vi slösa lite på energin!

Klassikerträning

Nu är det knappt tre veckor kvar tills jag och M har genomfört våran halvklassiker. Då ska vi investera i den fina medaljen vi har gjort oss förtjänta av! Efter löpning ska jag sätta mig ner och fundera över vad som har varit mest givande och det kämpigaste så jag kan lägga upp min träning på ett bra sätt inför kommande helklassiker. I torsdags anmälde vi oss till vätternrundan, så nu är vi anmälda till hälften av klassikerloppen för 2012.

Igår var jag ute och åkte rullskidor igen. Denna gången var jag mycket stabilare och det kändes som det rullade på fortare än förra gången. Troligtvis en kombination av att det inte regnade denna gången och att jag börjar få in vanan och tekniken bättre. Tror jag dock måste kapa mina stavar lite, dem är lite väl långa. Sen ska jag nog börja köra med handskar. Jag får blåsor på tummarna men även på ena pekfingret. Jag har alltid varit av den uppfattningen om att ju mer du förebygger skavsåren, dessto fler får du. Men efter att ha mött typ 6 rullskidåkare under passet igår  och samtliga hade hanskar på sig så kanske man bör ha ett par. Jag har ju alltid handskar på mig på vintern.

Nä nu är det off to work, får se vad dagen bjuder på!

Sweaty work!!

Nä det blev inga gymbesök den här veckan. Det blev en ordentlig löptur i måndags som sitter i med träningsvärk i mina vader fortfarande denna fredag. Nu ligger jag som en halvdöd padda i soffan och kollar på fotboll.

Min kropp har tömt ut ordentligt med vätska idag, här kan vi prata morgonträning. Började jobba 06:00 idag med varupåfyllnad. Vet inte varför, men av någon anledning kom groteska mängder gods till IKEA Karlstad idag. Fredagar brukar normalt sett vara värst men idag var nog en riktig peak. Drygt 350kubik med pappkartoner med varierande innehåll skulle packas upp på 4timmar. Det var bara att spotta i nävarna och köra.

Efteråt var jag tvungen att ta mig en snabbdusch och byta arbetskläder innan jag vågade mig ut i varuhuset igen. När jag gick hem 15:30 var jag rejält mör både i kroppen och i huvudet, men framför allt i min skruttiga rygg. Så det känns helt okej att sambon jobbar till 02:00 och jag får soffan för mig själv med fotboll, bra musik och en onyttig göttepåse!