Ja, det var två ganska nervösa och förvirrade damer som rullade in i Vansbro i fredags. Som tur var hade vi sällskap av min stabila sambo. Vi hade nog en och annan drunkningstanke i huvudet när vi började promenaden mot starten.
Det bästa med dagen måste nog ändå varit den hemska badmössan, den var GRÖN! Om man ändå ska ha på sig ett av de fulaste ”klädesplaggen” i världen så är de för mig en jävla tur att det är grönfärgat iaf. Badmössa och klädombytespåse: Check!
Promenaden sen, också något förvirrande. Skyltningen vart vi skulle var ju inte jättetydlig. Eller så har vi blivit lite bortskämda längs halvklassikerns gång. Framför allt när vi väljer att starta med Vasaloppet, som enligt mitt tycke är en av landets mest välorganiserade tävlingar! Och då har jag ändå deltagit på en hel del olika tävlingar i mitt 26åriga liv.
Med sambon i spetsen kom vi fram till starten med en och annan fjäril i magen. Det var kvavt och kladdigt så någonstans på vägen hade dödsinsikten förvandlats till badlängtan. Det var rätt svettigt i våtdräkt på promenad. Vi träffade kändisar i Vansbro dessutom. Herr och fru Viking skulle simma och delta i Triathlon så sambon hade till och med sällskap under dagen.
Well, starttid 17:00 innebar uppvärmning 16:50 a la friskis och svettis. 19grader sas det var i vattnet, när vi satte fötterna i, chock! Men det gick över, men jag vet inte om det var 19grader. Starten gick, det var inget att göra, bara kasta sig i, kallchock igen. Drog lite i våtdräkten och vattnet strömmade in. Sen blev det behagligt. Höll mig långt back, kändes klokt, det här är inte min paradgren. Sen började jag bli sparkad av folk framför. Höll till höger för att få vara i fred. Började simma på rätt bra, starka ben gav fart i vattnet. Men det här med armtag får jag öva på till nästa gång! Halvvägs genom loppet inser jag att jag tar ju bara halva armtag. Hur mycket förlorar man inte på det?
Tallen stod där på udden, berömd, och direkt igenkänd. Sen tog de stopp, där kom motströmmen efter 600meter. Det var som att simma in i stärkelse efter att ha haft medström. Runt omkring började folk sparkas mer, plaska och simma ziczac. En och annan person blev snabbt betecknad som icke simkunnig valross i min hjärna. Herregud så irriterande. Håll dig nära bryggorna den sista kilometern hade förhandstipset varit. Förstod vad dem menade men det var väldigt lockande att hålla vänster för att få fritt spelrum. Ibland höll jag vänster, ibland drog jag mig nära bryggorna. Jag blev nog en riktigt ziczacsimmare själv där bland alla de gröna badmössorna. Sen började jag simma förbi en och annan gul badmössa dem som startat 15min före, och till och med någon blå dök upp där i vattnet.
Och helt plötsligt så var det bara 100meter kvar till mål. Man såg tidtagningen, då trodde jag att jag såg fel, det hade gått betydligt fortare än vad jag hade förväntat mig. Och där någonstans, när klockan blev synlig, så växte dem där välbekanta hornen ut i pannan och klockfajten tog vid, istället för överlevnadsinstinkten. Satte handen vid målplattan i ett försök att hinna före 38minuter. Resultat, 38:01! Inte bara levande ur vattnet kom jag, väldigt nöjd också. M kom inte långt bakom. Så glada vi var, vårt skräckmoment var över! Vi hade överlevt.
Så här i efterhand, när vi hade duschat, satt i bilen på väg hem. Då kändes det som en baggis. Här har vi åkt skidor i 5 timmar och cyklat i 6 timmar, så har vi BARA simmat i 40minuter, det kändes löjligt! Och ganska konstigt, har man blivit härdad? Kräsen? Knäpp och skadad? Kanske lite av varje. Nu känns i alla fall inte det riktiga Vansbrosimmet på 3km som något som man kan likna med döden. Och det är bara en etapp kvar av halvklassikern. Sen är det dags att börja om med den RIKTIGA klassikern. Galet är ordet!!!
