Dunka boll

Dagen har gått i rasande fart, hann knappt kliva upp ur sängen innan det var dags att lägga sig igen.
Montera mera är det som gäller på jobbet, och där imellan klämmer vi in lite möten.
Kvällen blev till att rita kök och spela basket. Sjukt produktivt båda två på olika sätt. Tror att det här bollsportandet är nyttigt för mina hälsenor. MEN, jag borde nog börja löpträna om jag ska springa vårruset om tre veckor och lidingöloppet om 5månader!
Imorn får Scotti både åka bil och följa med till jobbet, ska lämna in bilen på verkstan under dagen och får ta scotti sista biten till jobbet. TOPP!

Första långturen

Igår var jag ledig, och lediga dagar innebär oftast träning.
Det var sol ute, och det är sopat på gator och torg, det betyder cykling. Så jag tog med min racer ut på en cykeltur längs klarälvsbanan.

Jag och Scotti hälsade på i Forshaga, eller hälsade på och hälsade på. Vi var där, drack lite vatten och cyklade tillbaka till Karlstad igen. 1timme och 35 minuter tog det och blev totalt ganska exakt 4mil. GÖTT
Härligt, men jag glömde att det var motvind på hemvägen och jag hade tajmat maten dåligt. Så när jag vände hemåt insåg jag att jag var hungrig. De sista 20km blev lite tyngre än vad jag tänkt mig, men det som inte dödar det härdar.

Väl hemma igen var jag riktigt trött, försökte stretcha ganska snabbt men min ena höftböjare varnade om kramp. Så istället kastade jag mig in i kylen och skafferiet för att hitta något ätbart för det var verkligen KRIS.
Ja, jag erkänner, 27år gammal och jag har fortfarande inte lärt mig att jag kräver lite mer föda än många andra människor. Nästa gång ska jag ta med mig matsäck i min fina väst jag köpt till cykelpassen. Den har perfekta fickor på ryggen för powerbars, mobilen, solglasögon etc. Det är lite som Skalmans skal i Bamsetidningarna, det får plats nästan vad som helst där i. Sen att den matchar till cykel är ju bara en bonus!:)

Den största besvikelsen efter passet igår är att jag inte känner någonting idag av det, mer än att jag är tokigt rastlös för att jag haft vilodag. Imorn, nya tag med träning och mellan träning och jobb blir det köksmätning.

Låst var det här!

Jag har gjort något av det förbjudnaste som finns.

Jag har monterat ett lås på min racercykel! Det är ungefär ett lika stort brott som att montera på skärmar. Man har inte skärmar på en landsvägsracer, och man har inget lås heller. MEN, det har JAG!

Bonus; jag vet att det är min cykel...om jag inte visste det sen innan menar jag! Och jag kan ställa ifrån min cykel någon annanstans förutom hemma inne i lägenheten. Så hädan efter blir det racer till jobbet och en "omväg" via Hammarö på vägen hem så man får träningen gjord snabbt och lätt!

WIN!

Inte nu igen!

Den är så bekant, och den gör så där jävla ont direkt, och man blir så arg på sig själv. Den där bekanta smärtan i foten när något går bara en aningen åt fel håll. Och helt plötsligt var det färdigspelar för den kvällen.

I onsdags spelade jag fotboll med jobbet som vanligt nu för tiden. P är helt sjukt bra på att skjuta och mitt i ett skott som kom som en projektil sträcker jag upp och ut benet i luften för att stoppa bollen. PANG! Aaaaaaaaj!  Hela kroppen bara viker sig, ni vet den där stickande smärtan som kommer direkt efter att man trappar snett eller gör något annat som fotens olika muskler och leder egentligen inte är byggda för att göra. Och lika snabbt som det gör ont börjar man tänka positivt, det vara bara en smäll, det går över om några minuter, det är bara i början det gör så här ont. Började gå på foten och de släpper lite men känner att det inte går att spela vidare, åker hem istället.
Dagen efter, ställer jag mig upp ur sängen, men foten bara viker undan. Spenderade hela dagen haltandes på jobbet och samlade in en hög med pittypoints. Dagen efter det, inte lika ont men inte bra. En vecka senare fortfarande ont kan inte träna och foten har fått en härlig blå färg som trillat ner i hålfoten.

Varför ska man alltid sträcka sig efter den sista bollen jämt? Nu sitter jag ju här och är lätt bitter på mig själv för att jag inte kan träna löpning inför vårruset, kan inte spela golf, kan knappt cykla. Jag kunde ju trots allt låtit bli! Högmod?!?