Inte nu igen!

Den är så bekant, och den gör så där jävla ont direkt, och man blir så arg på sig själv. Den där bekanta smärtan i foten när något går bara en aningen åt fel håll. Och helt plötsligt var det färdigspelar för den kvällen.

I onsdags spelade jag fotboll med jobbet som vanligt nu för tiden. P är helt sjukt bra på att skjuta och mitt i ett skott som kom som en projektil sträcker jag upp och ut benet i luften för att stoppa bollen. PANG! Aaaaaaaaj!  Hela kroppen bara viker sig, ni vet den där stickande smärtan som kommer direkt efter att man trappar snett eller gör något annat som fotens olika muskler och leder egentligen inte är byggda för att göra. Och lika snabbt som det gör ont börjar man tänka positivt, det vara bara en smäll, det går över om några minuter, det är bara i början det gör så här ont. Började gå på foten och de släpper lite men känner att det inte går att spela vidare, åker hem istället.
Dagen efter, ställer jag mig upp ur sängen, men foten bara viker undan. Spenderade hela dagen haltandes på jobbet och samlade in en hög med pittypoints. Dagen efter det, inte lika ont men inte bra. En vecka senare fortfarande ont kan inte träna och foten har fått en härlig blå färg som trillat ner i hålfoten.

Varför ska man alltid sträcka sig efter den sista bollen jämt? Nu sitter jag ju här och är lätt bitter på mig själv för att jag inte kan träna löpning inför vårruset, kan inte spela golf, kan knappt cykla. Jag kunde ju trots allt låtit bli! Högmod?!?