Vila eller?

Ja, snart var det dags då det var dagen då jag skulle åkt vasaloppet för första gången i mitt liv. Well, not this year. Det får skjutas på framtiden, huvudet ner och fötterna upp just nu.
Borde nog ge mig en viloperiod, testa det och ge mig själv en paus.
Men sen så kommer den där gamla ryggen och säger till att den finns. Konstigt det där med kroppen hur den funkar. Jag skadade min rygg ganska lindrigt när jag var 16år, en visserligen ganska rejäl sträckning i en muskelfäste på vänstersida av ryggslutet. Som sen dagen efter fick utstå ett klubbmästertskap i rodd. Som sen slogs upp på ytterligaren en bandymatch och blev en ny sträckning, och en till och en till. Hela den där säsongen var en lång sträckning i ryggen. Till slut så gav den bara upp och jag blev en gammal tant.

Lösningen? Tja, sluta aldrig i helvete och rör på dig för då kommer du inte upp ur sängen en dag. Alltid under perioder när jag tränar dåligt så gör det så in i helvete ont, jobb på betonggolv hjälper inte till speciellt mycket heller, och på det så lägger vi en slapp hållning och smärtor i ryggen under lingonveckan varje månad. Det är som den svullna magen klämmer till allt som heter nerver i ländryggen. Har en kota som lever sitt eget liv utan de andra kotorna. Den liksom glider in mog magen. Så efter en dag på jobbet så kan man luta sig framåt, ta tag om benen och skjuta rygg, så smäller det till och den ställer sig i ledet igen tillsammans med de andra ryggkotorna och smärtan försvinner.

SÅ, är det värt att ge sig själv en viloperiod eller ska man fortsätta träna för att kunna stå ut i livet utan att känna sig som Agda 90?