Premiär

Det är konstigt hur säker man kan va på ett beslut och köra hårt på sin linje. Men så en dag börjar man svänga liite svagt i beslutet och vips så är man tillbaka i gammal glädje. Spelglädje, lagkänsla, vinterluft och en stoooor blank bandyplan.

Idag är det seriepremiär i Div1 södra dam och jag är TILLBAKA! Visserligen lite stött efter en tröjnummer stöld men ändå tillbaka. Har hittat tillbaka till glädjen igen. För 2 år sen var jag ur less på bandy och kände mig väldigt färdig på plan. Skulle jag vara kvar var det vi sidan om plan. Men så tog hela VAIK paus förra året och deppade ihop. I år har spelarna tagit större ansvar och rivstartat ihop en lag som är så sjukt farligt att de har varit svårt att stå bredvid och titta på när de spelar och har kul. Så efter svag påtryckning så har jag gett med mig och kastat mig in i den fina bandyfamiljen igen.

Har haft lite ont i ljumskarna men stretching och voltaren har botat det mesta ganska snabbt. Är nog lite klen, inte som i mina fornstora dagar när det var bandy fem dagar i veckan och man sov med skridskorna på. Vi får se hur coach Svensson skapar laget idag. Jag är iaf taggad men ikläd nr 11 istället för mitt trogna nummer 9 som jag haft i 10 år.

Samtidigt som man är taggad är man ledsen. Men allra finaste och bästaste vän har gått ur tiden. Han var den bästa träningskompis man kunde ha. Han ledsnade aldrig först på ett träningspass, en perfekt intervall tränare och vän. Jag kommer sakna dig för alltid men glad för de 14 år vi hade ihop!