Idag känns lite som dagen innan jag begår självmord på mig själv. Eller ja, någon annan kan ju inte begå självmord på mig men i alla fall!!
Imorn är det dags för Lidingöloppet! 30km löpning i terräng och mycket backar. Och givetvis ligger den värsta på slutet när man är som mest sliten. Om jag ens kommer så långt imorn vill säga....
Mitt knä som jag fick ont i på vätternrundan strular fortfarande. Det var lite bättre för ungefär två veckor sen efter en voltarenkur som tog död på hela min mage. Smärtan släppte efter de och jag kunde träna utan problem, dock vågade jag mig inte på löpning. Denna veckan har smärtan smugit sig tillbaka och knät har blivit ganska påtagligt ömt igen.
Men jag kan inte stanna hemma och inte veta om de hade kunnat gå. Så det blir avresa till Stockholm och Lidingö imorgon bitti för att göra ett försök till att ta sig runt hela Lidingö. Förhoppningsvis är jag så förståndig att jag bryter om jag får ont. Många säger att "det är ju bara att du får gå i mål"! Well, ni har nog aldrig varit i tillståndet av ett löparknä, har smärtan väl kommit på riktigt så tar du hellre livet av dig än går fler steg än du verkligen verkligen behöver. Så med tanken på att det finns ens en liiiten möjlighet att förstöra mitt knä för resten av mitt liv så verkar det som en dålig idé att gå i mål.
Taktiken lyder: tigerbalsam, kinesiotejp och voltaren innan start.
(oturligt för mig att det i veckan var en artikel som handlade om just användandet av voltaren och liknande preparat vid tävling, dock mer inriktad på barn och ungdomsidrott. Men, barn gör som vuxna gör!)Så: kids dont try this at home!!!
Håll tummarna att jag kommer alla 30km!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar