Packångest

Den sedvanliga packångesten infann sig igår och även hunnit passera.
När jag ska iväg på äventyr där utrustning och packning har en stor del i genomförandet av äventyren infinner sig packångesten hos mig som ett brev på posten. Den stannar i stort sett alltid fram tills väskan är igendragen och det är försent att ångra sig.

Men idag har den försvunnit lite snabbare än vanligt. Jag har velat fram och tillbaka hela veckan om vad jag ska ha på mig och inte under cykelloppet. Långa byxor-kortabyxor-långtröja-korttröja och långa byxor- korta byxor-lång tröja- regnkläder med eller inte med...Snacka om att göra en höna av en fjäder! Nu har jag bestämt mig! Det blir korta byxor med lösa benvärmare, lång tröja och väst och regnkläderna med fastknutna på cykeln.

Vädret ser ut att vara lika veligt som jag under lördagen. Sol-regn-mulet-sol och mera regn. Vi får väl se vad det faktiskt bjuds på. Så länge det inte kommer någon åska är jag nöjd. Men det har ju inte varit någon vidare värme så den risken är väl inte jättestor.

Mat då? Ja, jag har ätit som vanligt men utan att pressa i mig jätte mycket. Förra året pressa ja i mig så mycket till lunch att jag nästan hade lust att spy. I år har jag istället kört med carboloader. Känner inte någon stor skillnad i kroppen, men det är skönt att slippa känslan av att va proppmätt jämt. Det är nästan så carboloadern har gjort mig mer hungrig än vanligt. Småäter en del och äter ändå rejäl portion med mat till mina måltider. PÅ lördag vet vi om jag laddat rätt. I eftermiddag far jag mot Motala direkt efter jobbet. Blir hämtad på parkeringen så det blir cykeln till jobbet med packningen på ryggen.

NU KÖR VI!