Ett erkännande!

Ja det är faktiskt helt sant, jag har erkänt. Jag Margareta Grahn har vid 25års ålder erkänt att jag ser slutet i tunneln, börjar närma mig min ändhållplats vad det gäller seriöst idrottande. Jag har härmed lagt mig halvt på rygg och sagt att jag tror inte att min kropp håller för hög belastning så många år till.

Känns som jag visar tecken på svaghet och att jag börjar ge upp!:O...inte likt mig de här. Kan någon vara så snäll att förklara varför jag då i samma veva bestämmer mig för att genomföra en halv svensk klassiker för att året efter göra den stora svenska klassikern. Det är ju mer tecken på ren idioti än styrka!!